lördag 22 mars 2014

Invigning

Invigde så Tibet-servisen häromdagen:
Gick alldeles strålande att dricka te ur dessa fina gamla koppar. Serverades på soffbordet, ett fynd från mormor & morfar, med wannabe-trä-plast på bordskivan (med riktigt trä under, som ska tas fram. Nån dag). (Eftersom ingen ville ha socker, så puttade jag i lite mörk choklad i sockerskålen istället).

onsdag 19 mars 2014

Mera kök!

Jag hade tänkt köra nån slags kronologisk ordning här på bloggen. Jag vet inte riktigt dock, men vi tar lite mer kök för säkerhets skull.

Vi har en t.ex. en kökslampa över köksbordet:
Det var min första present till mannen, en taklampa som han hade spanat in ett tag, när han fyllde 30. Den här är vit inuti, egentligen tror jag att han hellre hade velat ha en färg men vit var nog bäst ändå.

En kaffepanna från en loppis. Först gick jag förbi den (jag dricker ju inte ens kaffe), men sen fick jag skynda tillbaks för att jag inte kunde släppa den, innan den blev köpt av någon annan (spoiler: ingen annan hade köpt den).

Mer fönster: plåtburkar från Tiger. Jag gillar verkligen färg, hade aldrig kunnat kunnat bo i ett monokromt hem. Te-ankan är en present från mamma.

Det finns en loppispall också, med äkta 50-talsgalon på. Mycket praktiskt när en bara är drygt 3 äpplen hög.

Dörren fick komma upp från källaren igen när vi flyttade in. Tycker så mycket om dörrar med glas i (mina farföräldrar har ett helt fönster mellan kök och hall. Det hade varit nåt det).

Sist ut idag: tavlorna som skymtas bredvid dörren, målade av moster Gunborg (svärmors moster, alltså), samtidigt som huset byggdes. 





måndag 17 mars 2014

Te? Kaffe?

Jag tycker inte bara om tekoppar -- jag tycker väldigt mycket om te också. En bra dag kan jag ta en kopp te en sisådär 8 gånger (en dålig kan det bli så lite som 4). Mannen envisas med att dricka kaffe (en gång om dagen), men jag har aldrig klarat av koffeinhalten i kaffe (tyvärr, för det smakar rätt gott). Här kommer lite bilder på vår kaffe/te-hörna. This is where the magic happens, så att säga:
Blendern är det senaste tillskotten, med planen att göra en massa smarriga smoothies och milkshakes (har än så länge en smoothie, och den var rätt äcklig. Inte blenderns fel, dock).

Det mesta av vårt te (och lite annat smått och gott). Vi har säkert 20 olika sorters te, men när det väl kommer till kritan (dvs nästan varje gång jag ska dricka te) väljer jag ett av mina fem favoriter (Victors special, Earl grey, grön Earl grey, English breakfast eller PG tips).

Det här är alltså inget te jag dricker jätteofta. Men ibland! Och fina är de. (I den gamla Fruitdrops-burken som skymtas till höger förvaras Victors).

Gräddsnipa och sockerskål (utan lock) från mitten av 20-talet som jag fick från mormor, som tillhörde hennes föräldrar. Och jag fick strikta direktiv att använda sockerskålen som behållare för använda tepåsar/klämmor (eftersom locket saknas!) och jag lyder såklart.

En annan favorit i skåpet. Två grön-turkosa pressglasskålar, som jag hittat på loppis vid olika tillfällen.


Sen kan en ju ha te på andra ställen också. Ovanpå kylskåpet t.ex.

Kökshyllan

En av mina favoriter här hemma är hyllan i köket. En gammal teak-hylla som jag hittade på Tradera, för att jag började få för många tekoppar (min lösning, min man trodde att lösningen var att inte köpa fler. Pf). Jag gillar den för att en kan ha vad som helst där, inga krav på funktion. Bara fina saker. Typ, tekoppar.
Och rätt mycket får det plats.


Min J-mugg, en present från en av mannens jobbresor. Arne Jacobsens typsnitt kan mycket väl vara det snyggaste evva.


Jag tycker också om att ha framme saker från när jag var liten, som den här plastkatten (samlade på katter. Bland annat).


Lite passande, ändå. Mellan en Variant tekopp och den stora Arabia-koppen som svärmor fick av sin syster när hon pluggade i Stockholm. Vet tyvärr inte vad den heter, men den passar perfekt till varm choklad.


Klart att kungafamiljen ska vara med! Ser fram emot ett tekalas med dessa regala tepåsar.


Katharine Hepburn chillaxar bakom Blå blom-koppen. Och ett litet lager surprisefikabesökschoklad (vilket innebär att ingen som bor här får äta upp dem. Tur att vi alltid har sådär ett halv kilo choklad i skafferiet).


Muminburk med Lapsang-te, Adam-koppen som jag köpte till mannen (på: Tradera!) som han dricker kaffe i. Groblad kaffekopp som hittades djupt inne i ett skafferi (har haft planer på att köpa en tekopp i samma serie. Men blå, tror jag. Med enfärgat fat).


Andra saker som får vara med: halsband.


Akrobatiska djur.


Och en matryoshka (som nog är en duktyngd egentligen) och fina örhänge.

Edit: och jag vet inte varför inlägget börjar med en massa tomma rader, eller varför bara den första bilden vill bli centrerad. Hrm. Jag och blogger, inte så bra pals idag tydligen.

torsdag 13 mars 2014

Första och senaste kopparna

Häromdagen fick jag mina efterlängtade Tibetkoppar! Jag fick tekanna, sockerskål och gräddsnipa av min lillasyster förra våren, och ville (såklart) komplettera med tekoppar. Inte helt lätt, visade det sig, men tillslut "vann" jag två koppar på Tradera (intressant hur det verkligen känns som en vinner).
Nu får hela Tibetfamiljen bo på byrån i köket, som vi fick från några vänner mot löftet att den skulle eldas upp (vi ljög. Kanske borde ge den lite mer kärlek dock).

Här syns tre andra tekoppar också; en av mina oranga (alltså på riktigt, hur stavas?) kinakoppar med gulddrake, vinranka och ett Londonköp. Kan tänkas att de dyker upp igen.

tisdag 11 mars 2014

Det var en gång

Tänker att jag ska börja från början. Vårt och sockerhusets början, som var en kall dag i slutet på mars för två år sen (exakt hur kall skulle vi snart inse när bara en bråkdel av elementen fungerade och vi hade 14 grader i sovrummet den första tiden). Egentligen började det tidigare, nästan ett helt år tidigare, när vi skulle på visning av ett annat hus i närheten och gick förbi sockerradhusen, såg en katt som blängde på oss från trappen och tänkte att det var så himla fina hus men säkert inga som vi skulle ha råd med. Vi åkte hem, tittade på fler hus men inget kändes riktigt bra. Några månader senare upptäckte vi att ett av radhusen faktiskt var till salu, men dessvärre var utropspriset precis vad vi skulle ha råd med. Vi bestämde oss för att titta på det iallafall, vilket vi inte var ensamma om (det skar lite i hjärtat när de andra som tittade på huset pratade om att riva ut serveringsdelen och 50-talsinredningen för att få ett större kök), det var den mest välbesökta visningen vi hade varit på. Och det kändes så rätt. Lagom stort, lagom gammalt och som ett hem. Vi bestämde oss för att lägga ett bud, även om vi inte skulle kunna följa med förbi utropspriset, och döm om vår förvåning när ingen annan hakade på, och ägaren gillade oss så mycket att han 1: inte ville ha fler visningar och 2: sålde huset för en smula under utropspris. Hurra! Följande vår packade vi ihop lägenheten och flyttlasset gick till strax utanför stan. När vi väl flyttade in insåg vi att det var lite mer att fixa med än vad vi trodde innan, men inte en sekund har jag ångrat att vi flyttade hit. Det blev verkligen hemma.

Så. Ungefär dagen efter vi hade packat upp allt (dvs 3 dagar efter flytt) gav jag mig på köket. Ingen riktigt renovering, skulle bara piffa upp lite. Dvs: måla tak, riva ner våtrumtapeten (hata riva ner gammal våtrumstapet), sätta upp ny tapet, måla skåp och luckor, byta bänkskivor, knö in en diskmaskin nånstans och lägga nytt golv. Detta beräknade jag skulle ta sådär en vecka av avslappnat arbete (det gjorde det inte)(bara tapetrivandet tog en hel jäkla dag). Mycket stressigt, och trots att pappa kom och hjälpte till med diskmaskin och golv så fick köksluckorna vänta ett tag. Men, det var ändå värt det för det blev så mycket finare och ljusare. Så, lite bilder från köket. Före:
Härligt oranga luckor, tapeter med matchande prickar och brunt golv. 
Gamla golvet (brunt) och nya golvet (schackrutigt). Egentligen har jag inget emot mönster (ska visa nya hallgolvet så småningom) men det var i rysligt dåligt skick.

Efter:
Ljusgula luckor, nya handtag och svartvitt golv.
Vita tapeter med silverromber (och en blomma!).

Några bilder, fler kommer (inte minst på mina tekoppar. Älska tekoppar)!


måndag 10 mars 2014

Sockerhuset

Vi bor i Sockerhuset; mannen, hunden och jag. Alltså, huset är ju inte byggt av socker (tihi) som någon slags bisarr Hans och Greta-dröm (tänk om! Men högst opraktiskt), utan av Sockerbruket till sina anställda här i byn. Huset är ett radhus från 1950-talet i engelsk stil. Vi har bott här i nästan 2 år, och det blir mer och mer som vi vill ha det (om en med "vi" mest menar "jag"). Jag tycker att det är jätteroligt med inredning, och med tanke på att inget i huset hade gjorts vid sedan den förra ägaren flyttade in 1970, så är det väl tur det. Jag är tyvärr väldigt dålig på "före"-bilder, så det kommer mest bli "efter"-bilden. Gott så. Det är ju ändå resultatet som är viktigast. Det här är alltså tänk att bli en slags inredningsblogg, med inslag av allmänt fina saker. Då kör vi!

Vi börjar med en bild på tapeten i trappan/övre hallen. Original 1970, mycket fint skick och har gett upphov till många glada utrop: